Den här tiden på året dyker det upp en massa vinflaskor med älgar, orrar och harar på etiketten på Alkos hyllor. Det här är de så kallade riistaviinit eller viltvinerna, som ALKO lägger in i sortimentet under en begränsad tid under hösten för att matcha de maträtter som görs på skogens diverse gåvor.
Varför det måste vara ett djur på etiketten är något jag aldrig förstått. Är det för att den finländska konsumenten ska förstå att vinet passar med vilt? Gör djuret månntro så att vinet automatiskt passar med vilt? och vad passar till vilt? Mig veterligen kan vilt smaka ganska olika också beroende på om det är fågel, älg osv samt hur man tillagar det.
Flummigt värre. Och att dumförklara konsumenten.
Nåväl, jag skulle köpa ett viltvin och tog en chateauneuf du pape med en älg på. Bara för att prova. Ni läste kanske Anne-Mays recension på ÖT idag, hon var inte heller så imponerad, men man ska knappast vänta sig några stordåd av en chateauneuf du pape för under 20€. Drickbart, absolut. Prisvärt, nja.
Fick i samma veva syn på en annan flaska med två hjortar på som också slank med i korgen. Portugisiska Tarambola 2014 är gjort av samma producent som gör bland annat Quinta das Setencostas som ju varit en publiksuccé i flera år med sin lättdruckna, syltiga och kryddiga stil. Ett av Alkos bästa ”kyykky”-viner sägs det.
Eftersom jag misstänkte att detta inte skulle motsvara vad jag anser vara ett bra vin till mustiga vilträtter, så har flaskan fått vänta en stund på rätt tillfälle. Och ikväll när svägerskan började utlova en smarrig efterrätt med tranbär, hemlagad tjinuskisås och vispgrädde var det något som sade mig att här har vi en perfekt smakspegling. Och visst hittade vi toner av svartvinbärssylt och tranbär i vinet, blandade med kola och något nästan chokladigt. Några gram restsocker gör att vinet passade utmärkt som dessertvin, men något viltvin är det inte trots sin etikett.
Kommentera